Fuck this it ain't worth it for shit...

Ärligt jag ska sluta åka till Umeå jul etc., fuck this it's just not worth it. Det blir bara en jävla massa stress för att hinna träffa alla (mamma, pappa, farmor, vänner) och vännerna hinner jag still knappt träffa och mamma tycker att jag inte prioriterar henne eftersom jag spenderar mer tid hos pappa (eftersom att hon bor ute i skogen och jag inte kan träffa någon när jag är där). Det absolut värsta jag vet är när jag måste välja mellan mamma och pappa och göra en besviken. Jag skiter i vem jag är hos bara jag hinner träffa båda lite, men det blir en sån jävla grej. Nu mår min pappa dåligt och vi har det dessutom jävligt trevligt och jag vill träffa honom. Nu har jag 2 dagar att träffa de vänner jag prioriterar. Nu har jag nyår och jag vill inte gå ut men jag blir sjukt rastlös i Österbacka (hos mamma) och jag behöver folk ikring mig. Nu far jag tillbaka till Sthlm den första eller andra och jag önskar lite att jag for tillbaka typ igår. Jag orkar inte tjafset. Det är intensivt att vara i Ume och det är kul och bra så länge jag får ordna och folk inte klaga. Var glad att jag har tid att komma upp, Lisa kunde bara spendera tre nätter i Norrland, jag är fan uppe i 1.5 vecka. Och visst det blir bara några nätter här och några där men, det är så det funkar när ni är skilda och bor långt ifrån varandra och när jag har en farmor och när jag har vänner och när jag inte varit i Ume på 6 månader och när jag är uppe ca 3-4 veckor om året. Det är så det funkar.

Ta mig till Sthlm nu?


Tegan love:

Umeå Smells Queer

Jag älskar Frida Selander, hon är helt jävla underbar. Jag växte upp med henne[s musik]. She's Got The Beat-festivaler etc. i Umeå. Sedan såg jag henne på en queerfestival i Sthlm i våras, och sedan på Pride, där jag köpte hennes [helt sjukt fantasiskt bra] skiva Be The Knight. (Lyssna på låtarna Worn Out, Always That Boy och Foxtrot Lady from Be The Knight-skivan.)

Nyss släppte Frida Selander två nya skivor (not so long story but one I won't tell 'cause I can't be bothered). Nyss var det julafton, och min mamma gav mig bägge dessa skivor i klapp. Jag tänkte citera lite från låten Umeå Smells Queer. (Just fan, glömde nämna hur queer Frida Selander är. Iaf.)

I move like Elvis I feel like Elvis*
Bugs on the dancefloor digging up the motions
The beats are broken

This city smells queer the door is open
No rules no rules no rules no rules no rules no rules no rules

Now we demand so please please us
The secret land the real stuff the love buzz
You do as you like it's not a sin
We won't judge you no we won't go on begin

You can combine anything you want anything at all
No rules no rules no rules no rules no rules no rules no rules

She smokes like Eastwood he looks like Garbo
You're in the kitchen tying up your tits** while
I'm at the opera checking up the chicks***
The hits are hitting heating up the bits
She wants a woman who can make her a man
He wants a boy who'll understand
The foor is lifting

The city smells queer the door is open
No rules no rules no rules no rules no rules no rules no rules
You're free to choose your way you're free to choose your way
You're free to choose your way no rules no rules no rules

The city smells queer the door is open no rules

* Jag minns hur Rakel alltid jämförde Frida Selander med Elvis när vi var små
** Kul bara för att jag gjorde det, band brösten i köket, härom dagen, heh
*** Kul för Umebor som vet att operan (Norrlandsoperan) är där tex Klubb Subjekt (queerklubben i Umeå) håller till, och andra klubbar. Det rör sig alltså förmodligen inte om operakikare och 1800-talsmiljö (vilket är det jag ser framför ögonen när jag här den meningen).

We wear each other out

Varje Oktober-November mår jag skit och varje December blir jag en sådan som inte bryr sig. Nu har jag varit en sådan, som inte bryr sig. Jag vill bara ha folk ikring mig, jag vill ha dans och lite alkohol (ärligt det räcker med lite), jag vill röka cig och vara social. Jag blev underkännd på representationskursen och jag låtsas vara förkrossad (typ), jag bryr mig inte.

Nu dras det hemåt uppåt Umeåt men. Menmenmen. Det blir bra, det blir mysigt och jag ska äta bra mat och plugga etc., men. Jag blir nog kvar i Sthlm, sen, jag kan inte tänka mig något annat än Sthlm, nu.

Nu blir det jul och nyår och sedan peppar vi Idyll och GaySHa och drag och fest hos Lisa & Karin (mhm :D ). Jag behöver pepp och folk och pepp och fest och, jag vill plugga, jag ska plugga, plugg är bra och intressant och jag skaskaska. Jo.

(Igår hade jag bestämt att göra inget och jag åkte hem och gjorde inget och då passar både Malin och Viresha på att vilja festa med mig. Wtf?)

Let's promote drugs and homosexuality

Skämt? Jag tror ju still inte på att sådana här människor existerar. Men det är "intressant" att höra folks tankar om kopplingar mellan sex/sexualitet/heterosexualitet/homosexualitet/män/kvinnor/etc.

http://www.dailymotion.com/video/x3fnu7_bill-oreilly-lesbian-cutest-couple_news

M.I.A.

Ibland inser jag att jag hör hemma i Sthlm. Det är för stort, för mycket [folk, etc.], för en massa jävla saker, men. Jag tänker på gayvärlden och feminismen i Umeå, och tror att den är mer radikalfeministisk? Kanske inte enbart, men jag älskar verkligen queer/trans/drag-grejen i Sthlm, det är typ allt jag vill ha. Mustach och kostym liksom – vad behöver jag mer för att fighta mitt war?

Jag har flera anledningar att flytta till Umeå, men den sociala biten i Sthlm skulle jag nog sakna (även om jag egentligen har fler nära vänner i Umeå, så är det inte mkt queer etc.). Just nu vill jag bara dansa konstant, i Sthlm kan jag gå ut på gay/flat/queer-klubb var och varannan dag – och det finns flera alternativ på helgerna – vad finns det i Umeå?

Jag tror att jag väntar till en bit in i vår, och frågar Karin (som ska plugga juridik i Sthlm) hur den linjen är här, så kan jag veta osv.

Svårt svårt svårt.

Suddenly I remembered why I didn't like going out.

I have hot friends – they always hook up. It costs a lot of money. It's a frakking meat market. If you're ugly you're alone and bored all night. If you're not drunk you're alone and bored all night, unless you're hot. People having sex on the dance floor (as if we wouldn't notice). The sickness feeling and tiredness when going home. Getting home late. Waking up paranoid (omg my hangover paranoia is crazy).

I saw one person that I'm interested in though. Not like crushing or anything just interested, they obviously didn't notice me though,'course, but I've seen them at this SUG (Sthlm uni gender thingy) party. And I think they went to my uni as well..

I wish there was a word like "they" in Swedish, that you can use as a gender neutral pronoun. "Hen" just makes me think of.. well.. the English word hen...

(I want fil.)

Fin

Ibland vill jag stanna i Sthlm för alltid. Ibland är öl med Malin & Viresha, fest hos Johanna (en annan Johanna, jag har inte börjat tala om mig själv i tredje person), fest med enbart underbara människor och underbar dansant hip-hop/90-talshits/etc., fest på mina villkor och mitt sätt. Ibland är människor spännande och fina och ibland är det skitkul att träffa folk man halvkänner som känner igen/till mig lika mycket som jag känner igen/till dem. Ibland är Sthlm – i mindre skala – bra. Det är nog detta jag vill ha i Umeå, det är det nog. Men ibland förstår jag varför jag bor i Sthlm, och det är nog tur med tanke på att jag ska bo kvar i i alla fall åtta månader.

Truth about epo etc.

Mikusagi taggade mig i en meme grej. Vilken innebar att jag skulle skriva sju sanningar och mig, och tagga lite folk att skriva sju egna sanningar. Efter som att endast Rakel (och ibland Mikaela) läser min blog, taggar jag Rakel och vem som helst annan som råkar läsa.

Epo-sanningar etc.:

1. (För att jag vill börja likadant som Mikaela) När jag var liten tyckte jag att det var konstigt att vuxna läste sagor (aka fiction) precis som barn.
2. Jag vill nog flytta till Umeå och plugga juridik.
3. Jag är – sedan fyra år tillbaka – ett galet stort Buffy the Vampire Slayer och Joss Whedon fan.
4. Sedan två år tillbaka har jag inte lyssnar på så mycket annan musik än Tegan and Sara.
5. Jag vill ha massa nya glasögon, det skulle typ vara kul.
6. Jag äter konstant när jag är hemma.
7. Damn I wanna say something really gay but I can't think of anything gay enough.

Uni-rant

Klarade "kön i historien"-tentan med ett G och fick VG på essä-biten (det jag jobbade mest på, språket osv), och är jävligt nöjd med det.

Känner mig lite dålig för att jag inte framförde talet jag faktiskt hade planerat till idag. Pallade inte, helst efter att jag sett de andras föreställningar (ja, föreställningar/shower/etc.). Menmen, gjorde det för basgruppen i alla fall, får räcka för nu.

Annars trivs jag så jävla bra med att sitta hemma och läsa och kolla på film och serier, ärligt, jag är nöjd. (Men vad är grejen med Terminator? Jag försöker kolla på första filmen men det är ju råtråkig.)

Annars är det Battlestar Galactica som gäller, Starbuck/Kara Thrace love.

Och The Planet Cast. Kelka love. Etc.

Sen lyssnade jag på Befrielsen är nära och annan Jösses-musik och började grina. (Till storyn hör att jag nyss pluggat "kön i historien" och rösträttsrörelsen osv.)

Jösses flickor upp på fötter
låt oss slita alla rötter av ett tusenårigt långt förtryck
Nu har vi vår rösträtt tagit
fiendena har vi slagit
låt oss göra några hårda ryck
Och vi stormar in i politiken
färgar den med våran kvinnlighet
skapar rättvisa och jämlikhet!

Befrielsen är nära
tiden är nu mogen.
Nu vaknar vi kvinnor.
Å, alla kära systrar
dagen är äntligen här
då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Och en dag ska barnen säga:
”tack mödrar det gjorde ni bra.”
Ja en dag ska barnen säga:
”denna mänskliga värld vill vi ha.”

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Fatta att de trodde att allt skulle ordna sig i och med rösträtten, gud vad allt känns hopplöst ibland.

Nej ingen, ska hindra mig [etc.] ...

"Det finns inget senare och inget egentligen." Som Maria brukar säga.

Det är drygt då man inte vet om enda anledningen man kämpar är för att man generellt är så jävla rädd att förlora – kanske ville jag inte alls ha, bara inte förlora? Etc.

Annars läste jag om Jösses igår (Tiina Rosenbergs bok om/med Suzanne Osten), och lyssnarnu på Jösses Flickor - Återkomsten soundtracket och fan vad fint. Kom på att jag och Lisa drack öl med Lisas teatervänner och regissören till Jösses Flickor - Återkomsten utan att vi insåg det (eller vi anade men), drygt att inte få säga till henne "hej du regisserade en av mina favoritpjäser någonsin"...

Annars vill jag flytta till Umeå och plugga juridik. I höst. Typ.

(Och det är bara Rakel som läser den här bloggen, men det gör inte så mkt :) )

Btw

Juridiska fakulteten i Lund är ju roliga – och konstiga – nu har jag fått ett tredje kursbevis, och tydligen fick jag VG after all.

Ska klippa mig idag. Och annars har jag L Word-maraton. Yayness.

Juridik-helvetet

Som om att vänta på svar från en tenta och högskoleprovet samt att vara i mitten av en hemtenta inte gjorde mig nog stressad – helst under oktober/november – fick jag just brev från Juridiska Fakulteten på Lunds Universitet. De hade gjort ett "skrivfel" i mitt kursbevis när de skrev att jag hade VG, jag hade tydligen egentligen bara G.

Det kanske verkar fånigt av mig att freaka ut över en sådan sak. Men att få VG på tentan/kursen gav mig en sjuk kick och jag tog det typ som ett tecken på att jag skulle kunna klara av att läsa juridik. Nu tror jag inte längre det, och måste iom det hitta på en ny plan för mitt liv. Vafan den planen nu ska innehålla.

Förövrigt gick högskoleprovet åt helvete, och jag kommer garanterat fucka up tentan jag skriver just nu – mitt enda hopp ligger på tentasvaret från delkurs 1 som jag väntar på. Snälla Ulrika ge mig iaf G.

Varför inbillar jag mig att universitetet är något för mig? Jag är uppenbarligen en akademisk-retard och borde förmodligen förpassas tillbaka till dagis. Jag vet fan inte vad pluggande är.

Förövrigt är det Oktober/November (sak samma, en månad med två namn) och jag har oexisterande energi och vill fly allting. Förövrigt vill jag bo i Umeå med vad i helvete ska jag göra där om inte plugga juridik? Förövrigt är jag galet asocial nu och jag förstår inte ens vars (ja jag jobbar på norrlänskan) timmarna tar vägen. I helvete.

Katee Sarah

"That feels pretty dramatic to me! Not that I can actually feel anything but I can intellectually imagine that that feels pretty dramatic."

Jo jag relaterar till Katee Sackhoff's karaktär Sarah i Bionic Woman. Jag vet intellektuellt att jag borde känna si och så. Tur att man vet så man iaf kan inbilla sig att man faktiskt känner saker.

Det är lite som när ens föräldrar berättat om en viss händelse i ens barndom så många gånger att man faktiskt tror sig minnas den...

I wanna marry my dog, why can't I marry my dog!?

"Traditionellt är äktenskapet heterosexuellt och monogamt, men enligt Stefan är en annan syn på trohet vanlig inom gaykulturen. Han citerar Andrew Sullivan, som säger att det finns större förståelse för ”behovet av extra sexuella kontakter i en relation mellan två män”. Den uppfattningen delas inte av alla homosexuella, men den är vanlig, hävdar Stefan."

Jag tänker helt fräckt quota och länka mig klasskamrat Mikusagi's blog. Hon skriver om att hon på tunnelbanan såg reklam mot andra former av äktenskap än det heteronormativa.

"Det var en kommentar angående en reklamskylt vars översta text löd "Bevara äktenskapet" och bredvid var det ett hjärta med en pil. Jag tänkte att det kanske var reklam för äktenskapsrådgivning. Sedan såg jag texten "MAMMA + PAPPA + BARN" och då anade jag oråd. Fast man får väl inte proklamera homofobi? Skulle SL tycka att det är okej? Jag tänkte, att det kanske var äktenskapsrådgivning ändå. Lite heteronormativt bara. Håll ihop för barnets skull!" [länk]


Hennes inlägg fick mig att tänka på Bög på Tallinn och citatet "I wanna marry my dog, why can't I marry my dog!?"

Teser om pornografi

Förbereder för ett 800-meter-möte (feministgruppen), och läser en text ur Bang 2006. Man kan säga att det är en analys av pornografi och dess påverkan på män, sex, samhälle, etc.

En quote i texten:

"Tidningen Moore, den för tillfället starkast lysande stjärnan på den manstidningshimmel som välver sig över Sveriges kioskbesökare, har en stående avdelning under rubriken Fråga Puma Swede. Bredvid en bild på denna porrstjärna motiverar redaktionen sin uppmaning: ”Puma Swede kan allt som sex! Hon är proffs!” Första frågan i månadens nummer, rubricerad ”Ansiktsdekorering”:

    Jag älskar att spruta tjejer i ansiktet. Men många tjejer jag varit med ser det som något förnedrande, speciellt när man inte är i en relation. Jag fattar inte hur det kan vara förnedrande. Hur känner du? Hur kan man förklara för tjejen om hon ifrågasätter det efteråt? – Christian

Svar:

    Jodå, några sprut i ansiktet har man allt tagit emot… Du måste helt enkelt förklara för bruden att sperman är bra att smörja in huden med och att den även är nyttig att svälja. Förstår dock ditt dilemma, jag känner många tjejer som av olika anledningar aldrig skulle vilja få det i ansiktet. Men om det gäller one night stands, måste du över huvud taget bry dig om de känner sig förnedrade?

Jävligt sjukt.

Förövrigt en läsvärt text: Teser om pornografi

Prioriteringar etc.

Borde verkligen bara fokusera på pluggandet. Jag pluggar visserligen inte ett program, och jag skulle nog i teorin ha tid att plugga en till halvtidskurs eller spendera tid på annat. etc. Men jag pluggar ju nu det jag finner mest intressant i världen, det är så jävla roligt och jag vill ju verkligen lära mig.

Så nu när det är oktober och november och december, och min ork inte existerar, ska jag nog prioritera uni och genus. Läsa och läsa om och försöka förstå allt.

I pauserna får jag vara en geek och se på Mai Hime (tack mire), Strawberry Panic (tack Towe) och Sailor Moon (tack Susanna). Kanske skriva lite comic? Kanske läsa lite Bang. Spela tevespel och, se film men...

Ja, det blir nog så.

Jadu Henrik - Feminism el. Maskulinism?

Surfade runt lite på Antifeministiska Samfundets hemsida – vilket såhär i efterhand kan verka smått dumt av mig – och ramlade på något mycket irriterande. En artikel – "Feminism el. Maskulinism" – skriven för ett gäng år sedan av en då 16-årig kille.

Killen ifråga skriver att han inte kunde så mycket om feminism, men lärde sig lite och funderade på ordet feminism. Då kom Henrik – som pojken visst hette – på något revolutionerande:

"Där avslöjas hela deras komplott mot mänskligheten. Det borde inte heta feminism. Inte heller maskulinism utan neutralinism eller något i den stilen."

Visst är det tur att vi har 16-åriga killar som kan avslöja för oss vad feminism egentligen handlar om?

Hur som helst fick Henrik för sig att ringa runt till ett antal – Henrik citerar faktiskt endast tre – random feminister. Det som irriterade mig när jag läste detta var svaren dessa feminister gav på Henriks fråga om varför det kallas feminism. Kanske var dessa feminister inte särskilt smarta, men vet, men ingen av dessa tre svarar faktiskt ens på Henriks fråga.
Ingen av dem kommer sig ens för sig att påpeka att ordet inte har så stor betydelse, ingen förklarar att i vårt samhälle har de egenskaper/sysslor/etc som genuskodats som kvinnliga nedvärderats under en herrans massa år, eller att feminism faktiskt inte bara handlar om jämställdhet utan om att se faktumet att patriarkala strukturer i vårt samhälle systematiskt förtrycket kvinnor.

Nä, Henriks feminister säger:
"Vem är du? Är detta en intervju?", "vi vill inte att kvinnan skall ha mer makt än mannen, men om det är NÅGON som skall har mera makt så är det kvinnan" och "jag orkar faktiskt inte snacka om detta nu."

Nu kanske Henrik har valt att låta de tre – i hans mening – roligaste svaren representera feminismen. Men det kan ändå tyckas jävligt synd att ingen av de såkallade feminister som Henrik ringde till, hade lust att informera honom om att ett kvinnoförtryck faktiskt existerar – och att feminism kanske framförallt handlar om att motarbeta detta.

Uni epo?

När fick jag för mig att jag hör hemma på universitetet? Man kan fan undra. Visserligen har jag alltid haft en romantiserad bild av universitet/college/the college lifestyle – nej inte supandet och knullandet då utan det faktiska pluggandet. Jag ser det där montaget framför mig: jag pluggandes, jag skrivandes, jag läsandes, study groups, och typ jag med bra betyg osv.

Men ärligt jag funkar ju inte på universitetet. Jag panikar och oroar mig och gör fel – och att göra fel är inte min det bästa jag vet. Just nu är ångesten stor – jävligt stor.

Hello dear married life.

Så detta år lever man married life, kollar på teve på kvällarna och somnar tidigt. Stiger upp mellan åtta och nio även på helgerna, simmar och städar istället för att festa, och pluggar bra. Så i år finns nästan allt jag behöver i mitt hem, på min högskola, i min feministgrupp – och sedan är man nöjd. Nu lever man geeky life med comics, serier och genusböcker.

Så. Det var bra så.

(Men min säng är fortfarande tom och mina armar ensamma. Mepo.)

Att tolerera homosexualitet

Det är synd att det krävs argument och förnuftigt resonerande för att förklara religionens stupidity – särskilt då det inte krävs något av det slaget för att anamma den.

Förra veckan var Pride-vecka i Stockholm – och som stolt queer befann jag mig förstås där. En föreläsning jag lyssnade på, om queerpedagodik, tog upp faktumet att undervisningen i skolan – då det gäller information om hbtq – handlar om tolerans. Och på sin höjd acceptans. Vi ska lära oss att tolerera och acceptera de som är annorlunda. De som inte är som vi.

Humanisternas ordförande Christer Sturmarks tal, gjorde mig på så vis lycklig.

Kära Pridedeltagare. Jag är inte tolerant mot HBT-personer. Nuförtiden är det populärt att vara ”tolerant”. Men jag vägrar att vara ”tolerant”. Att tolerera något, betyder att man motvilligt accepterar något man inte gillar. Man låter bli att försöka förhindra det, då är man tolerant. Det duger inte.

Det var rätt simpelt men också rätt klockrent sagt. I vårat samhälle – som folk anser så jämställt och öppet – borde det inte längre handla om att inte ogilla. Och Sturmark och Humanisterna pekar förståss på religion som boven. Personligen vet jag inte om religion är hbtq's största problem i Sverige, men det är utan tvekan ett generellt problem i Sverige, och ett problem för hbtq i resten av världen.

Den stora ödesfrågan i vår tid är konflikten mellan humanistisk och förnuftsbaserad etik, i motsats till religiösa och livsfientliga dogmer baserade på uppfattningar om Guds vilja.
Säger Sturmark och konstaterar att det går åt fel håll i världen. Några exempel på vad han tycker går fel:

I Moldavien förbjöds Pridefestivalen under några år med svepskälet att polisen inte kunde garantera deltagarnas säkerhet. Numera anser sig man inte behöva sådana bortförklaringar. Nu förbjuds den istället med hänsyn till landets kristna värderingar.

I Iran väntar just nu flera kvinnor på sina dödsdomar genom stening. I Sverige skriver rektorn för en muslimsk friskola i Järfälla på sin hemsida att ”vi skulle få ett samhälle med färre stölder om händerna höggs av tjuvarna, och ett samhälle med färre otrohetsbrott om vi tillämpade steningsstraff”. Grunden är religiösa lagar.

I Småland startar i höst en friskola för barn i den kristna domedagssekten ”Plymouthbröderna”. Där får de lära sig att homosexualitet är Satans verk och att kvinnor inte bör ha några uppfattningar om politik och samhällsfrågor. [...]

Läs hela talet: [Länk]

Nej, jag skyller inte religion. Religion skapar inte krig, regler eller fördomar. Religion är en konstruktion av människan, och har alltså inte själv makt att hitta på shit. Du kan inte skylla på religionen när du begår brott. Du kan inte säga att det är ok att ha fucked up åsikter, därför att din religion talar om för dig att du ska ha dem. Precis som att jag väljer att leva såsom jag tycker är rätt och riktigt, väljer du att leva efter random regler påhittade av random person.

Det är inte en ursäkt. Och det är definitivt inte en grund för lagar om vårt samhälle, regler om hur vi ska leva, eller något som överhuvudtaget borde diskuteras i samma mening som forskning, vetenskap eller förnuft.

"Hej jag är flata och jag vill köpa frukt, k?"

På SVT:s nyhetsprogram och i t.ex. DN står det om hur homo och bisexuella bemöts sämre än heterosexuella av landets företag. Jag vad annat kunde man vänta sig av medierna, någon amatörmässig undersökning visat att homosexuella "känner" sig osäkrare vid t.ex. köp, vad denna "känsla" står för vet ingen. Har man frågar heterosexuella vad de känner?

Sverige är fantastiskt <-- Länk till Blog. Wow. Tack retard, din sarkasm är så jävla fin – jag håller med dig och fördubblar sarkasmen några varv.

Om en person kommer in i en möbelaffär och vill köpa en soffa så vet antagligen ingen vilken sexuell läggning vederbörande har, ingen bryr sig sannolikt heller.

Jo asshole, om jag går och köper en säng/soffa med min flickvän är det inte alls otroligt att säljaren förstår att vi är gay – och inte hennes otroligt att vi behandlas annorlunda på grund av detta; Säger jag något jävligt surprising nu?! Geez.

Blog-snubben bundar även ihop homosexuella, handikappade och Sverigedemokrater – då det handlar om att lära sig att bemöta olika grupper i samhället. Sjukt smidigt och fint. Tack för din välvilja.


Om man så läser vidare, bland kommentarerna på bloggaren ifrågas entry, kan vi läsa bl.a. dessa spännande tankar:

Problemet torde vara ytterst marginellt, eftersom en försvinnande del av befolkningen tillhör nämnda sexuella läggning.

Liksom tack, nu blev alltså så mycket bättre.

Angående den "rosa kakan", även kallat "rosa pengar"; Personligen så går noll av mina riksdaler till företag som försöker ta större del av denna kaka, t.ex genom att sponsra pridefestivalen. Jag anser att dessa företag i önskan om mer pengar ger efter för otukt, promiskuositet, och lösaktighet.
När jag såg att Statoil klivit in som ny sponsor, så var det bara – som jag skrev någon annanstans i bloggsfären - att leta fram korthållaren, bläddra fram tankkortet med Statoil-loggan, ta ut det, gå till köket, fatta en sax; och därefter börja klippa framtida inkomst från mig till Statoil i bitar över sophinken.

Vi nekrofiler blir också illa behandlade när vi handlar.


Och så äntligen:

Jag tror att ni missförstår: det handlar alltså om när man som homopar går in i butiker osv. inte som ensam person. På bostadsmarknaden är det likadant, mitt bostadsbolag vägrade tro att jag inte var tillsammans med tjejen jag bodde med. "Men ni har väl något slags förhållande" Heteronormativiteten regerar! -Bög

Tack Erik, för att du försöker. :)

Hoppsan, eller så

Småroliga saker är ju i alla fall småroliga. När en läser juridik för dummies får en många påhittade rätt idiotiska fall att lösa, men det är ju trots allt hyfsat mycket mer underhållande med riktiga exempel på folks idioti – som till exempel detta fall om jämkande av skadestånd:

Enligt Skadeståndslagen 6:1 kan skadeståndet jämkas om A genom uppsåt eller grov vårdslöshet varit medvållande till skadan han själv söker skadestånd för.
    Exempel: B är en kommun som har anlagt en badbrygga. Då ingen varningsskylt som förbjuder dykning satts upp, dyker A ifrån bryggan och blir rullstolsbunden.
    Fallet avgjordes 1979 i HD och A fick skadestånd. Skadeståndet jämkades dock till häften, då domstolen ansåg att A genom grov vårdslöshet – genom att välja att dyka på en halvmeters djup – varit medvållande till skadan.

Fint. Då förstår en varför det står på take-away-kaffekopparna att innehållet är varmt.

En Epo Blog

En cliché, men det är sällan jag inser hur stor/tom min säng faktiskt är – fast jag antar att man får vara tacksam över färre snarkningar och ingen som stjäl täcket.
    Peppen inför att plugga är rätt sjuk. Pluggande, House-tittandet och bokläsande. Jo. Jag vill leva geeklivet ett tag nu, tack.