Post

När listskapande och identitetsskapande blir synonymer – har det gått för långt? Jag är ingen utan mina listor, min identitet ligger i listande efter kategorier. Namn, skor, färger, maträtter, musik, filmer. Vilka fem filmer är jag? Vilka serier, böcker, frisyrer? Skor? Vilka fem aktiviteter ska jag identifiera mig med? (Promenader, kaffedrickande, läsande, skrivande, pluggande.) Hur ska jag plugga för att vara jag? Jag ska bli mig genom att spendera nätter vid ett stort tungt skrivbord, uppslagna tjocka böcker, glasögon, skrivbordslampa (fan min är i plast måste jag köpa en ny? I metall?), vad har jag på mig? Identitetsskapande i promenerande, hur ska jag gå? Vilka skor? (Converse eller borde jag ha kängor egentligen? Lädersandaler eller dansskor?) Är jeans okej? Kjol? (Ska jag försöka lära mig ha kjol igen?) Håret, vad ska jag göra med det? Kan jag lyssna på iPod (ibland tvingar jag mig själv att promenera utan musik i öronen för att ibland passar iPoden inte in i min bild av mig själv)? Ibland är iPod och nörderi jag rakt igenom. Ibland vet jag att mitt liv skulle bli fullständigt om jag hade en iPhone. Ibland borde jag flytta till USA bara för att plugga och bo på college. Ibland borde jag blir en datornörd ibland borde jag plugga juridik (för pluggandets skull, de tjocka böckerna, de långa nätterna) iblandborde jag nog bara läsa och skriva (framförallt läsa).

Ibland får jag ångest för att mina listor inte passar ihop, för att identiteterna flyter för mycket, byts ut för ofta. Ibland borde jag sluta analysera men vem är jag utan mitt identitetsskapande? All min självständighet ligger i min identitetskonstruktion. Vem vore jag utan mina listor?