Klagande och drygande från min sida

Grymt less på att alltid höra av mig, alltid ta initiativ, aldrig bli medbjuden, alltid peppa, aldrig bli peppad, aldrig bli saknad, alltid vilja, aldrig bli vald/tillfrågad. Att vara den som "ok du kan följa med" och aldrig "hej jag vill umgås med dig".

Jag är en tioåring och det kan handla om lagsport, jag är fjorton och det är skolfest, eller arton och vill vill vill gå ut på fredag.

Men jag är fan 22 och går på universitetet, tror mig höra till någon slags queervärld och har någon form av umgängeskrets. Eller haaar jag det?

(Palla försöka hänga med folk som uppenbarligen faktiskt inte ens tycker om en. Palla vara efterhängsen och tro att en har vänner.

Jag pallar nog inte. Jag ger nog upp. Jag gav nog upp idag. Jag vet vilka som ställer upp och vill ha mig i sina liv. De är exakt tre (i denna stad). Tacktacktack.)

(Jag tycker inte om att blogga om personligt shit men jag bröt ihop lite för mycket idag för att inte ranta.)