Fuck this it ain't worth it for shit...

Ärligt jag ska sluta åka till Umeå jul etc., fuck this it's just not worth it. Det blir bara en jävla massa stress för att hinna träffa alla (mamma, pappa, farmor, vänner) och vännerna hinner jag still knappt träffa och mamma tycker att jag inte prioriterar henne eftersom jag spenderar mer tid hos pappa (eftersom att hon bor ute i skogen och jag inte kan träffa någon när jag är där). Det absolut värsta jag vet är när jag måste välja mellan mamma och pappa och göra en besviken. Jag skiter i vem jag är hos bara jag hinner träffa båda lite, men det blir en sån jävla grej. Nu mår min pappa dåligt och vi har det dessutom jävligt trevligt och jag vill träffa honom. Nu har jag 2 dagar att träffa de vänner jag prioriterar. Nu har jag nyår och jag vill inte gå ut men jag blir sjukt rastlös i Österbacka (hos mamma) och jag behöver folk ikring mig. Nu far jag tillbaka till Sthlm den första eller andra och jag önskar lite att jag for tillbaka typ igår. Jag orkar inte tjafset. Det är intensivt att vara i Ume och det är kul och bra så länge jag får ordna och folk inte klaga. Var glad att jag har tid att komma upp, Lisa kunde bara spendera tre nätter i Norrland, jag är fan uppe i 1.5 vecka. Och visst det blir bara några nätter här och några där men, det är så det funkar när ni är skilda och bor långt ifrån varandra och när jag har en farmor och när jag har vänner och när jag inte varit i Ume på 6 månader och när jag är uppe ca 3-4 veckor om året. Det är så det funkar.

Ta mig till Sthlm nu?


Tegan love: