Sen lyssnade jag på Befrielsen är nära och annan Jösses-musik och började grina. (Till storyn hör att jag nyss pluggat "kön i historien" och rösträttsrörelsen osv.)

Jösses flickor upp på fötter
låt oss slita alla rötter av ett tusenårigt långt förtryck
Nu har vi vår rösträtt tagit
fiendena har vi slagit
låt oss göra några hårda ryck
Och vi stormar in i politiken
färgar den med våran kvinnlighet
skapar rättvisa och jämlikhet!

Befrielsen är nära
tiden är nu mogen.
Nu vaknar vi kvinnor.
Å, alla kära systrar
dagen är äntligen här
då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Och en dag ska barnen säga:
”tack mödrar det gjorde ni bra.”
Ja en dag ska barnen säga:
”denna mänskliga värld vill vi ha.”

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Fatta att de trodde att allt skulle ordna sig i och med rösträtten, gud vad allt känns hopplöst ibland.