Förra veckan var Pride-vecka i Stockholm – och som stolt queer befann jag mig förstås där. En föreläsning jag lyssnade på, om queerpedagodik, tog upp faktumet att undervisningen i skolan – då det gäller information om hbtq – handlar om tolerans. Och på sin höjd acceptans. Vi ska lära oss att tolerera och acceptera de som är annorlunda. De som inte är som vi.
Humanisternas ordförande Christer Sturmarks tal, gjorde mig på så vis lycklig.
Kära Pridedeltagare. Jag är inte tolerant mot HBT-personer. Nuförtiden är det populärt att vara ”tolerant”. Men jag vägrar att vara ”tolerant”. Att tolerera något, betyder att man motvilligt accepterar något man inte gillar. Man låter bli att försöka förhindra det, då är man tolerant. Det duger inte.
Det var rätt simpelt men också rätt klockrent sagt. I vårat samhälle – som folk anser så jämställt och öppet – borde det inte längre handla om att inte ogilla. Och Sturmark och Humanisterna pekar förståss på religion som boven. Personligen vet jag inte om religion är hbtq's största problem i Sverige, men det är utan tvekan ett generellt problem i Sverige, och ett problem för hbtq i resten av världen.
Den stora ödesfrågan i vår tid är konflikten mellan humanistisk och förnuftsbaserad etik, i motsats till religiösa och livsfientliga dogmer baserade på uppfattningar om Guds vilja.
Säger Sturmark och konstaterar att det går åt fel håll i världen. Några exempel på vad han tycker går fel:
I Moldavien förbjöds Pridefestivalen under några år med svepskälet att polisen inte kunde garantera deltagarnas säkerhet. Numera anser sig man inte behöva sådana bortförklaringar. Nu förbjuds den istället med hänsyn till landets kristna värderingar.
I Iran väntar just nu flera kvinnor på sina dödsdomar genom stening. I Sverige skriver rektorn för en muslimsk friskola i Järfälla på sin hemsida att ”vi skulle få ett samhälle med färre stölder om händerna höggs av tjuvarna, och ett samhälle med färre otrohetsbrott om vi tillämpade steningsstraff”. Grunden är religiösa lagar.
I Småland startar i höst en friskola för barn i den kristna domedagssekten ”Plymouthbröderna”. Där får de lära sig att homosexualitet är Satans verk och att kvinnor inte bör ha några uppfattningar om politik och samhällsfrågor. [...]
Läs hela talet: [Länk]
Nej, jag skyller inte religion. Religion skapar inte krig, regler eller fördomar. Religion är en konstruktion av människan, och har alltså inte själv makt att hitta på shit. Du kan inte skylla på religionen när du begår brott. Du kan inte säga att det är ok att ha fucked up åsikter, därför att din religion talar om för dig att du ska ha dem. Precis som att jag väljer att leva såsom jag tycker är rätt och riktigt, väljer du att leva efter random regler påhittade av random person.
Det är inte en ursäkt. Och det är definitivt inte en grund för lagar om vårt samhälle, regler om hur vi ska leva, eller något som överhuvudtaget borde diskuteras i samma mening som forskning, vetenskap eller förnuft.
